tisdag 25 april 2017

teamkänslan i familjen

Jag skrev ett grattis på födelsedagen-inlägg till min man på facebook. Jag skrev att trots att det är tufft med småbarnslivet, så är det fint att märka att teamkänslan finns när det gäller.
Jag syftade på vad jag kände när vår lilla kille ramlade ner från trädkojan i söndags kväll och slog i huvudet.

När jag kom hem, efter många timmar på akuten och Trygg hade stannat uppe, men somnat i soffan och sa "det spelar ingen roll om ni sjunger för mig i morgon – bara sov så länge du kan..."
Då kände jag att vi var ett team.

Annars är det kanske just det jag saknar många gånger. Att vi snarare går i luven på varandra och tävlar om vem som har sovit minst, jag känner ofta skuld för att jag är trött – det finns förstås alltid saker att göra hemma hos oss. Lister som ska spikas, gräsmattor som ska klippas, städning, inreda barnrum, tavlor som borde ha suttit där sedan länge.

Vår lillkille, är bättre. Han är lika vild om vanligt. Men det var en rejäl bula och hjärnskakning han fick.


fredag 21 april 2017

Oskar Linnros

💗
Det känns i luften
Det hörs bland folk
Att junivinden kommer
Att allt ska börja om

glassigt

I går kom glassbilen, som den gör varje torsdag efter simskolan. Vår lilla missbrukar glass som en annan missbrukar rosévin i solen. Eftersom att mamma- och pappahjärtat är svagt för glassönskan, travade jag ut i min makes skor och så fick den lilla välja ett paket.

Undertiden ser jag en lycrakille komma rullande från backen.
– HEJ! Var det du och jag som skrek på varandra här om veckan, hojtade jag.
– Ja det var det, sa han utan att stanna.
– Jag skulle vilja be om ursäkt!
– Det är lugnt, sa han och cyklade vidare utan att vända sig om.

Så var det med det.

I morse gick jag ut vid 6-tiden och rastade hunden i samma skor som i går kväll, i övrigt klädd i morgonrock och täckjacka. Gående kommer en snygg karl. Så klart. Inga konstigheter – och i min ovana att låta käften glappa hojtade jag:
– HEJ! Alltså sorry för den här outfiten. 
I stället för att slå ner blicken och vända ryggen mot.
– Ingen fara, svarade han helt samlat.

Är så himla osamlad alltså.

torsdag 20 april 2017

Känsligt:

Person som arbetar på företag som annonserar i tidningen och därför kallar mig för kollega.
Jag bara: "En dag, kommer jag att granska dig från ditt maginnehåll och ut, vi får se om du uppfattar mig som din kollega då".
Sa jag inte alltså...

När jag tror att jag har koll på läget – men inte har det:
  • Lyckas jag köra fel och hamna fel.
  • Skickar jag fel version av ett dokument.
  • Glömmer jag den stora killens simväska och vet inte var.
  • Kommer jag inte ihåg vad någon heter.

Saker jag tycker är jobbiga att göra när jag inte riktigt är på banan:


  • vattna blommorna
  • rensa i min mejl
  • betala räkningar
Lyckades följa min lista i går, har fortfarande saker att göra, till exempel vattna blommorna och städa, men ändå.

onsdag 19 april 2017

note to my self


  • hämta barnen
  • laga middag
  • duscha
  • smörj in mig med stark och obehaglig salva
  • försök få saker gjorda (egen lista behövs)

....


I går fick jag svar på mina blodvärden och allt är bra, men jag hade lite högt undertryck, det har aldrig hänt förut och nu är jag så hypokondrisk att hela natten gått åt till att djupandas,"möta rädslan och inget farligt kan hända om jag möter ångesten – låt den komma, känn den och låt den gå".

Jag har till och med svettats, som när jag har feber. Dock ingen feber.

Aja, det är väl inte dags att dö än och en dör inte av lite angst.